Många frågar...

"hur går det för Martin?". Svaret är att det går riktigt bra :o) Han är helt fantastisk. ÄNTLIGEN börjar orden att komma fram, även om han ofta säger samma sak om och om igen spelar det ingen roll. Han upprepar mycket de vi säger, gärna det sista ordet i meningen som tex "Nu ska du sova", "sova" säger han då. Han klarar nu att säga Martin med M och inte Dattin som han länge har sagt.

Julen gick bra; över förväntan. Vi var här hemma tillsammans med min syster och hennes fru. Vi hade det SÅ mysigt. Martin blev lite rädd när tomten kom, hon hade en mask på sig. När hon tog av den och han kände igen henne blev han glad igen ;o) Härligt med en helt vanlig reaktion! Martin förstod att alla paket inte var bara till honom. Han hjälpte till att dela ut dem och det var kul tyckte han. Allt som nu är inslaget i papper är nu en "pesent" tycker han, även Dumle kola ;o)

Presenten som tomten kom med

Den 13 december upplevde vi något vi aldrig trodde skulle hända... Martin var med i Lucia-tåget på dagis och SJÖNG! Tidigt, tidigt på Luciamorgonen var vi alla föräldrar utanför dagis. Det var fortfarande mörkt och riktigt, riktigt kallt. Så kom alla barnen skridande fram med sina ljuskronor och glitter. De var alla så fina, jag blev så rörd där jag stod. Farfar hade också kommit för att bevittna detta lilla mirakel. Martin gick med sin underbara fröken bredvid sig i tåget och sjöng. Alla hade sina Luciakläder utanpå sina overaller så de såg ut som små michelin-gubbar. "Midnatt råder" var Martins absoluta favorit :o) Han var med med både sång och rörelser.

Visst var han fin!

Nyårsafton firade vi hemma hos min syster och hennes fru. Min systers 13-åriga son var hemma också och vi hade det riktigt mysigt och roligt. Det kom så mycket snö den kvällen att vi fick gå ut och skotta tillsammans mitt i natten ;o) Martin blev inte rädd för raketerna, han sa att det var "häjnoj" = stjärnor. Och "ampoj" = lampor. Han slocknade i bilen på vägen hem vid 1-tiden och vaknade vid 3 och skrek hejdlöst "aj, aj, aj...". Jag fick inte ta på honom, så fort jag gjorde det skrek han "aj, aj, aj..." Det tog lång tid innan han lugnade sig. Det var hemskt att bara sitta där utan att få trösta honom eller hålla om honom. Som mamma vill man ju gärna hålla och klappa och stryka sitt ledsna barn :o( Martin har varit mycket känslig för beröring på sistone. Så fort jag eller någon annan tar och stryker handen över hans hår tex drar han sig undan och skriker till "aj, aj". En liten puss på kinden stjäl jag ibland... men då drar han sig också undan och säger det samma... :o(

Jag ger inte upp, jag VILL kunna krama honom och stryka min hand över hans rygg eller hår!

Några av Martins konstverk

Vi har köpt oss ett litet mysig hus i området :o) Vi har tillträde den 1/4 och då ska vi fixa och dona där en månadstid är det tänkt för att sedan flytta upp senast den 1/5. Vilken härlig sommar det kommer bli med en liten platt gräsmatta med studsmatta och sandlåda och bollspel och... listan kan bli lång :o) Vi har bott i detta radhus i snart 6 år och känner att det är dags för några nya väggar att se på. Det kommer nog bli lite konstigt för Martin i början men det är nog bra att vi successivt flyttar in saker i huset, då hoppas vi att han kommer tycka om det. Jag ska ta kontakt med kommunen och se om vi kan få hjälp med att sätta upp ett högre staket runt hela tomten så inte Martin rymmer. Tänk om han skulle komma bort...han har ju knappt ett språk...nej usch den tanken får inte bli verklighet!

 

  Visst är det fint? 

Det ska bli SÅ underbart att ha 5 meter till dörren och inte 100 som vi har nu. Fy vad jag har svettats, konkat och slitit på Martin till och från bilen här vi bor nu...

Vi måste hitta en person som kan komma och träna med Martin tre timmar varje lördag eller söndag... vi mäktar inte riktigt med just nu, speciellt eftersom vi ska flytta också. Känner du som läser detta någon som skulle kunna tänka sig att lära sig träningssättet (från oss) och avlasta oss dessa timmar framöver, så hör gärna av dig. Vi kommer självklart betala (vitt) ;o)

Imorgon kommer vårt radhus ut på Hemnet :o) Det blir spännande att se bilderna... fotografen var här idag tillsammans med mäklaren. Hela helgen gick åt att skrubba, slita och konka runt på grejer. Jag har fixat och donat med kuddar och tavlor och allt möjligt. Det sista jag gjorde när vi lämnade huset i morse var att ta med mig sopor och kartonger till bilen... hade glömt nyckeln till soprummet hemma...det luktade gamla blöjor när jag kom ut till bilen sen...inte så smart av mig. Men, men... det blev fint inne i alla fall ;o)

Nu får det vara nog för denna gång. Det har varit en lång paus nu över jul och nyår från skrivandet, har inte riktigt tagit mig den tiden. Hoppas att jag inte väntar i två månader igen innan jag skriver igen...

Eftersom den vanliga medicinska världen inte kan erbjuda oss någon hjälp med Martin (de säger ju att allt är genetiskt) så har jag inlett en egen studievandring inom alternativ medicin. Vi har tagit kontakt med en homeopat som är specialiserad på just barn med autism. Han har fått sin utbildning i Holland men har jobbat i Sverige i många år. Läser just nu en bok som heter "Autism, beyond despair - CEASE therapy" av Tinus Smith M.D. Har bara kommit till kapitel 4...  jag kommer hålla er underrättade om mina upptäckter. Än så länge är den fantastisk!!! Tinus Smith har hjälpt över 300 barn ur sin autism. It´s worth looking into! Gå gärna in på denna länk om ni vill lära mer: http://www.cease-autism.se/index.php?contact

 

Må så gott tills nästa gång!
Kram

Martin sjunger...

lite...
I fredags (tror jag) när jag hämtade Martin på dagis och vi var på väg till bilen sa han "ti...ta" och lyfte sin ena arm. Då tänkte jag, hmm... undrar om de har övat på sånger nu inför Lucia med barnen på dagis. Så jag sjöng då refrängen på "Midnatt råder" och HAN SJÖNG MED :o) Det har han ALDRIG gjort förut. Han har i värsta fall slagit till personer som har sjungit förut... och i bästa fall grymtat högt att han INTE ville höra på någon sång. Det är helt otroligt hur detta har ändrats på bara några få månader. Vi känner oss alla så glada :o) Här få ni ett litet smakprov som vi lyckades fånga på mobilkamerat:

Fick även lite "hjälp" med tvätten här om dagen och lyckades fånga även det på mobilkameran...

(Herbie är en av Martins absoluta favoritbilar och filmer just nu.)

Må så gott i alla julförberedelser

Kramar från en glad mamma ;o)

Sjukdomstider

Ush..nu har vi haft två veckor då Martin varit sjuk, det hör ju till säsongen liksom, tyvärr... Det går ju förstås ut över hans träningen också, det syns i hans pärm där vi antecknar allt. Men, men... nu kör vi på nu när han är lite bättre.

Vi har beviljats 17 timmar/mnd avlösning från kommunen. Martin var på långutflykt i lördags med sin avlösare som han tycker så mycket om. Hon är anställd av kommunen men har känt Martin sen han var nyfödd. Hon har en son i samma ålder som Martin. När vi berättade för Martin i lördags morse att han skulle träffa henne och hennes son och dotter lös hans ansikte upp. Han blev så glad att han sprang direkt till dörren ;o) Vi berättade också att han skulle få åka buss och tåg. Oj, oj, oj vad han pratade om detta på morgonen och hela vägen i bilen hem till henne "sshh o tutu" = buss och tåg sa han om och om igen. Han kom hem och var jätte glad och bubblade med gester och ljud då han försökte berätta om allt han hade varit med om.

Under tiden han var iväg passade vi på att vara med Martins två storasyskon. Vi åkte till ishallen i närheten och åkte skridskor tillsammans. De hade med sig kompisar och vi var totalt 7 stycken. Vi hade SÅ roligt och det var SÅ skönt att bara få vara med dem. Vi fick ge dem ALL vår uppmärksamhet och tid. Min man och jag kramades flera gånger på isen och sa till varandra hur mycket vi njöt av att få vara där och samtidigt veta att Martin hade det alldeles underbart där han var! Ett STORT och varmt tack till vår avlösare för denna möjligheten! (och kommunen...)

Martin har börjat räkna från 1-10. Ja, ni läser rätt. Vi har försökt ett flertal gånger att spela in honom med mobilen när han räknar men utan att lyckas... Han förstår inte riktigt att han måste vara framför kameran eller mobilen för att han senare ska få se sig själv... Vi får träna det med ;o)

Denna vecka kartlägger vi bland annat vilka ljud han kan göra t ex ba, be, bi, bo, bu, by, bå, bä, bö osv. Alla vokaler med 15 konsonanter i en matris. Detta gör vi för att veta vilka ljud han kan och vart vi ska börja att träna. Pärmen har fått sig en riktig "make-over" nu har vi så många moment och övningar att allt behövde flyttas runt lite för att både få plats och för att vi ska förstå allt. Martins resurs på dagis kommer få dåndimpen imorgon när hon öppnar pärmen... ska försöka åka lite tidigare och förklara.

Det kom lite snö i natt och idag så Martin passade på att leka lite ute på vår baksida. Han tyckte det var skönt tror jag. Han var så god när han absolut skulle ha på sig raggsockorna. När han såg dem sa han "Pippi" för de ser lite ut som Pippi Långstrumps sockar ;o) Kul! Han seglade över golvet med dem och hamnade på rumpan ett flertal gånger, han var lite överraskad att det blev så halt!

En liten "stumfilm" genom köksfönstret på Martins favoritsyssla även ute,
att hälla vatten från en hink till en annan ;o)

Ska försöka mitt bästa att inte vänta så länge tills nästa gång jag skriver igen!

Kram till er alla från mig och lilla Martin
(eller "Dattin" som han själv säger)

En bra dag!

Idag vid 12:45 hade vi teammöte på BanyanCentret igen, vi fick "kungligt" besök från Norge. Nää, inte riktigt men nästan... BanyanCenter är ett samarbetsprojekt mellan Psykologpartners och NOVA-instituttet for barn med utviklingsforstyrrelser i Norge. NOVA-institutets grundläggare och ledare heter Svein Eikeseth. Om man Googlar hans namn kommer detta upp som första träff på Wikipedia:

Svein Eikeseth (født 30. april 1960) er en norsk psykolog. Han er professor i psykologi ved Høgskolen i Akershus. Eikeseth har graden Ph.D. fra University of Kansas og har vært postdoktor ved University of California, Los Angeles. Han har blant annet levert viktige bidrag til utforskningen av autisme, og leder større forskningsprosjekter på området. Eikeseth har publisert en rekke vitenskapelige artikler og har redigert boken Anvendt atferdsanalyse: Teori og praksis (2003, med Frode Svartdal).

Det var härligt att prata lite norska, fast det var även lite förvirrande med alla svenska begrepp jag har lärt mig i träningen. Vi kände oss så privilegierade att få hans fulla uppmärksamhet i 1½ timme, öronmärkt för Martin. Han, och två andra damer, observerade min man och mig i hur vi tränar med Martin. Vår handledare var självklart med! Både hon, min man och jag kände oss så glada för alla framsteg vi har sett hos Martin sen i oktober när vi började med träningen på riktigt. Tänk vad bara några veckor kan göra för ett litet barn men även för en hel familj. Det var härligt för oss att få lite beröm från honom!

Vi känner oss väldigt glada för allas positiva kommentarer och uppmuntrande ord, de stärker oss! Mitt i allt det positiva finns dock även sorgen, oron och utmattningen kvar. I söndags kom mycket av mina känslor ut i tårar. Jag tror jag grät i över en timme. Jag kom hem från ett ärende och hela huset såg ut som "hej kom och hjälp mig", smuts, saker och äckel överallt. Jag gick upp på övervåningen och försökte få ordning på ett familjespel som barnen hade lämnat ute efter sig...det var nästan omöjligt. Försök efter försök misslyckades och jag brast i gråt, helt hejdlöst... Martin kom in till mig i vårt trånga förråd där jag satt på en pall och han bara tittade på mig. Han bara stod där och visste inte vad han skulle göra, han förstod inte riktigt vad jag höll på med tror jag. Efter en stund tog jag upp honom och omfamnade honom. Kramade honom hårt intill mig och grät som ett litet barn. När jag släppte lite grep han tag i mig igen och ville inte att jag skulle släppa honom, det kändes så gott mitt i allt det som gjorde så ont. När jag gråter brukar tårarna bara rinna ner för kinderna men denna gång grät jag med ljud... Jag var så trött och så sliten, så less på allt och alla. 

Åh kära...dagens, veckans och kanske månadens höjdpunkt:
MARTIN DRACK UR EN KOPP IDAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ EGET INITIATIV!!!!!
HURRRRRRRAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!

Får avsluta med en liten bild på min guldklimp :o)
Kramar till er alla!

Otroligt!

Har precis tittat klart på ett program på UR Play. Det är helt fantastiskt hur hjärnan kan utvecklas och lära om eller lära nytt. Programmet är 55 minuter långt men otroligt intressant!

http://www.ur.se/play/158818

Efter bara några veckor med träning på halvtid har vi redan sett stora framsteg för Martin. Han har börjat härma våra ord. Hans storsyskon tycker att det är så roligt när han härmar det de vill att han ska säga. Här om morgonen när vi alla låg och drog oss i vår dubbelsäng sa E till Martin - Martin, säg "Martin cool". Och Martin sa "dattin oool". Det var underbart för oss alla och vi både applåderade och skrattade.

I förrgår skulle J och jag träna "kom" med honom. Vi satt i köket med varsin liten kopp med förstärkare i.  J hade russin och jag hade choco pops (små runda chokladflingor som finns på Lidl). J sa "kom" till Martin och han kom och fick ett russin och blev så glad. Så sa jag "kom" och Martin kom till mig och fick en liten flingboll...men den ville han inte ha, så han sprang självmant tillbaka till J som hade russin.... Vi bara skrattade och tänkte att det är härligt att se honom förstå och att han visar vad han vill ;o)

Visar er lite hur vår pärm ser ut... inte så lätt att se kanske, lite suddig bild.

Här ser ni när vi prickar av hur många "responser" vi får vid varje moment. Den mörkare delen är hemma och den vita delen är på dagis. Vi har nu kommit upp i mellan 1½-2 timmar per dag och målet är 5!

 Klockan är mycket och jag borde ha lagt mig för typ 2 timmar sen.

SOV GOTT :o)

Några rader

Nu är det över en vecka sen jag skrev, tiden flyr förbi så fort.

Martin kräktes på dagis i måndags vid 15- tiden så vi har turats om att vara hemma med honom tisdag och onsdag. Han kräktes inte mer än det som kom i måndags...skönt! Det var nog bara något internt för inga andra barn har smittats och inte vi heller. Ibland sväljer han den lilla mat han får i sig otuggad...
Han somnade på soffan när vi kom hem i måndags, han var så söt så jag var tvungen att föreviga stunden med en bild :o)

På sistone har han varit så intresserad av mina glasögon, så han fick prova dem här i söndags när bara vi var hemma tillsammans, vi hade det SÅ mysigt.

Martin upptäckte sin egen skugga här om dagen. Han pekade på den och sa "de e ja". Han säger i och för sig "de e ja" till alla möjliga saker just nu, men ändå är det ett framsteg ;o)

Ikväll satt vi vid köksbordet och lekte lite med Play-Dou, något han älskar. På dagis har de länge lyssnat på en cd-skiva med Pippi Långstrump, och när han nu var hemma i två dagar visade jag honom att vi även hade Pippi på film. Han har suttit som klistrad framför tv´n. Titta på den lilla filmsnutten när han försöker berätta något från filmen... han é så söt, han kämpar och kämpar för att göra sig förstådd. Och vi kämpar med honom för att förstå.

Må så gott tills nästa gång!

Någon som känner sig manad att rycka in?

Denna syn väntade mig ikväll när jag kom hem...

Döda blommor...

 Två veckors tvätthög i vardagsrummet...

Färdigvikta kläder som inte är vikta längre...

lite smått och gott bredvid mannens säng...

Har ni sett något värre? Ja, kanske på TV...eller?

Tiden räcker liksom inte riktigt till, men så känner väl de flesta av oss som har jobb, man, barn, radhus, kombi, två kaniner och en hamster... Det är väl detta som sätter kryddan på vardagen ;o)

Så, nu fick jag beklaga och ventilera mig lite...puhhh...bara att ta nya tag :o)

Ikväll var min man och jag med på vårt första två- timmars föräldraseminarium på Banyancentret. Kvällens tema var "förstärkare".

Let me explane:

Det grundläggande i TBA-träning är att vi människor lär oss via konsekvenser. Med andra ord, inlärning sker via konsekvenser.
På pappret definieras det så här:
"Våra handlingar styrs av våra erfarenheter. Erfarenhet/konsekvens kommer efter handlingen och påverkar hur vi, med all sannolikhet, handlar nästa gång." Så genom att fokusera på positiva beteenden, sånt som vi vill att Martin ska göra igen, fokuserar vi på att förstärka det han gör bra med hjälp av så kallade "förstärkare". En rockkonsert utan förstärkare för elgitarrerna ger inte lika bra resultat som med förstärkare, eller hur! I vårt fall är en förstärkare en konsekvens som ökar sannolikheten för att ett beteende ska uppkomma igen i liknande situationer.

Den STORA uppgift vi nu har är att hitta vad som är "förstärkande" för Martin just nu. Vad kan vi ge honom som ökar hans motivation så han med all sannolikhet gör samma sak igen...
Ett exempel:
Vi ska nu träna på något som heter grovmotorisk imitation. Jag sitter med Martin i knät ansikte mot ansikte. Jag visar först med mina händer och klappar och säger samtidigt "gör så..." Då förväntas det att Martin ska klappa med sina händer och imitera mig. Gör han inte det inom 3 sekunder hjälper jag honom med mina händer, det kallas för prompting. Jag tar kring hans handleder och klappar ihop hans händer. När vi då har gjort detta så ska jag inom 1 sekund förstärka fysiskt och ge verbalt beröm genom att skjutsa honom bakåt, ungefär som min man gör på videon ni har sett i ett tidigare inlägg, och säga BRA eller DUKTIG eller TOPPEN eller WOW osv. Martin älskar att luta sig bakåt när han sitter i vårt knä.

Alltså: Martin får en instruktion "gör så.." Han klappar och jag förstärker genom att ge mycket beröm och att han får luta sig bakåt fort och upp igen. Då skrattar han så härligt. Med all sannolikhet kommer han att klappa själv när jag bestämmer att vi gör övningen en gång till :o)

Glasklart, eller hur ;o)

Nä, det är varken lätt för oss eller Martin med så många nya saker och "krav". Vi lär oss och han lär sig. Men vi har verkligen märkt skillnad sedan vi började för snart två månader sen. Förskolepersonalen säger samma sak. Vi hinner inte riktigt med alla små och stora skutt han gör i sin utveckling, ett riktigt lyxproblem.

Alla övningar vi genomför varje dag ska dokumenteras på papper också. Ett streck för varje "respons" som det heter. Så ska vi hålla koll på tiden också. Målet är att komma upp i 5 timmar per dag. Nu ligger vi på ca. 1½-2 timmar per dag. Vi jobbar oss successivt upp vecka för vecka.

Det var givande att träffa andra föräldrar ikväll som är i samma sits som vi. Det var härligt att se huvuden som nickade när någon berättade om sin son (märkligt nog så var barnet i varje familj en pojke). Vi gav varandra förslag och idéer till förstärkare och olika butiker runt om i stan där vi kan köpa små billiga saker som kan vara roliga att ha till detta. Saker som blinkar, låter, smakar gott, känsel... ja allt möjligt kan man testa om det fungerar. Det som fungerar bäst för oss nu är att släppa luften ur en ballong och se den flyga runt i rummet, russin, små bitar av pepparkakor, små chipsbitar och pez.

Nej nu får det räcka med teori för denna gång, ska gå ut i vardagsrummet och vara lite med min (sovande framför TV´n) man... får se om jag får liv i honom?! Wish me luck.

En liten filmhälsning från häromdagen när vi kom hem från dagis. Martins favoritsysselsättning just nu:

Må så gott!