24 jan. 2011

Många frågar...

"hur går det för Martin?". Svaret är att det går riktigt bra :o) Han är helt fantastisk. ÄNTLIGEN börjar orden att komma fram, även om han ofta säger samma sak om och om igen spelar det ingen roll. Han upprepar mycket de vi säger, gärna det sista ordet i meningen som tex "Nu ska du sova", "sova" säger han då. Han klarar nu att säga Martin med M och inte Dattin som han länge har sagt.

Julen gick bra; över förväntan. Vi var här hemma tillsammans med min syster och hennes fru. Vi hade det SÅ mysigt. Martin blev lite rädd när tomten kom, hon hade en mask på sig. När hon tog av den och han kände igen henne blev han glad igen ;o) Härligt med en helt vanlig reaktion! Martin förstod att alla paket inte var bara till honom. Han hjälpte till att dela ut dem och det var kul tyckte han. Allt som nu är inslaget i papper är nu en "pesent" tycker han, även Dumle kola ;o)

Presenten som tomten kom med

Den 13 december upplevde vi något vi aldrig trodde skulle hända... Martin var med i Lucia-tåget på dagis och SJÖNG! Tidigt, tidigt på Luciamorgonen var vi alla föräldrar utanför dagis. Det var fortfarande mörkt och riktigt, riktigt kallt. Så kom alla barnen skridande fram med sina ljuskronor och glitter. De var alla så fina, jag blev så rörd där jag stod. Farfar hade också kommit för att bevittna detta lilla mirakel. Martin gick med sin underbara fröken bredvid sig i tåget och sjöng. Alla hade sina Luciakläder utanpå sina overaller så de såg ut som små michelin-gubbar. "Midnatt råder" var Martins absoluta favorit :o) Han var med med både sång och rörelser.
Visst var han fin!

Nyårsafton firade vi hemma hos min syster och hennes fru. Min systers 13-åriga son var hemma också och vi hade det riktigt mysigt och roligt. Det kom så mycket snö den kvällen att vi fick gå ut och skotta tillsammans mitt i natten ;o) Martin blev inte rädd för raketerna, han sa att det var "häjnoj" = stjärnor. Och "ampoj" = lampor. Han slocknade i bilen på vägen hem vid 1-tiden och vaknade vid 3 och skrek hejdlöst "aj, aj, aj...". Jag fick inte ta på honom, så fort jag gjorde det skrek han "aj, aj, aj..." Det tog lång tid innan han lugnade sig. Det var hemskt att bara sitta där utan att få trösta honom eller hålla om honom. Som mamma vill man ju gärna hålla och klappa och stryka sitt ledsna barn :o( Martin har varit mycket känslig för beröring på sistone. Så fort jag eller någon annan tar och stryker handen över hans hår tex drar han sig undan och skriker till "aj, aj". En liten puss på kinden stjäl jag ibland... men då drar han sig också undan och säger det samma... :o(
Jag ger inte upp, jag VILL kunna krama honom och stryka min hand över hans rygg eller hår!

Några av Martins konstverk

Vi har köpt oss ett litet mysig hus i området :o) Vi har tillträde den 1/4 och då ska vi fixa och dona där en månadstid är det tänkt för att sedan flytta upp senast den 1/5. Vilken härlig sommar det kommer bli med en liten platt gräsmatta med studsmatta och sandlåda och bollspel och... listan kan bli lång :o) Vi har bott i detta radhus i snart 6 år och känner att det är dags för några nya väggar att se på. Det kommer nog bli lite konstigt för Martin i början men det är nog bra att vi successivt flyttar in saker i huset, då hoppas vi att han kommer tycka om det. Jag ska ta kontakt med kommunen och se om vi kan få hjälp med att sätta upp ett högre staket runt hela tomten så inte Martin rymmer. Tänk om han skulle komma bort...han har ju knappt ett språk...nej usch den tanken får inte bli verklighet!
 
  Visst är det fint? 
Det ska bli SÅ underbart att ha 5 meter till dörren och inte 100 som vi har nu. Fy vad jag har svettats, konkat och slitit på Martin till och från bilen här vi bor nu...

Vi måste hitta en person som kan komma och träna med Martin tre timmar varje lördag eller söndag... vi mäktar inte riktigt med just nu, speciellt eftersom vi ska flytta också. Känner du som läser detta någon som skulle kunna tänka sig att lära sig träningssättet (från oss) och avlasta oss dessa timmar framöver, så hör gärna av dig. Vi kommer självklart betala (vitt) ;o)

Imorgon kommer vårt radhus ut på Hemnet :o) Det blir spännande att se bilderna... fotografen var här idag tillsammans med mäklaren. Hela helgen gick åt att skrubba, slita och konka runt på grejer. Jag har fixat och donat med kuddar och tavlor och allt möjligt. Det sista jag gjorde när vi lämnade huset i morse var att ta med mig sopor och kartonger till bilen... hade glömt nyckeln till soprummet hemma...det luktade gamla blöjor när jag kom ut till bilen sen...inte så smart av mig. Men, men... det blev fint inne i alla fall ;o)

Nu får det vara nog för denna gång. Det har varit en lång paus nu över jul och nyår från skrivandet, har inte riktigt tagit mig den tiden. Hoppas att jag inte väntar i två månader igen innan jag skriver igen...

Eftersom den vanliga medicinska världen inte kan erbjuda oss någon hjälp med Martin (de säger ju att allt är genetiskt) så har jag inlett en egen studievandring inom alternativ medicin. Vi har tagit kontakt med en homeopat som är specialiserad på just barn med autism. Han har fått sin utbildning i Holland men har jobbat i Sverige i många år. Läser just nu en bok som heter "Autism, beyond despair - CEASE therapy" av Tinus Smith M.D. Har bara kommit till kapitel 4...  jag kommer hålla er underrättade om mina upptäckter. Än så länge är den fantastisk!!! Tinus Smith har hjälpt över 300 barn ur sin autism. It´s worth looking into! Gå gärna in på denna länk om ni vill lära mer: http://www.cease-autism.se/index.php?contact
 
Må så gott tills nästa gång!
Kram

3 kommentarer:

  1. Haha vad söt han är som tycker att dumle är present! Känns som om d va länge sen vi träffades nu, men det kan inte stämma ;) kram!

    SvaraRadera
  2. Roligt att läsa om allt! Lycka till imorgon!! :-) Stor kram! <3

    SvaraRadera
  3. Hej Mette!

    Stort Grattis till huset! Nu blir vi ju nästan grannar :) Roligt att läsa om Martins framsteg! Träffade Eva igår, hon har blivit såå lång!

    Kram Jenny Boivie

    SvaraRadera