28 okt. 2010

Några rader

Nu är det över en vecka sen jag skrev, tiden flyr förbi så fort.

Martin kräktes på dagis i måndags vid 15- tiden så vi har turats om att vara hemma med honom tisdag och onsdag. Han kräktes inte mer än det som kom i måndags...skönt! Det var nog bara något internt för inga andra barn har smittats och inte vi heller. Ibland sväljer han den lilla mat han får i sig otuggad...
Han somnade på soffan när vi kom hem i måndags, han var så söt så jag var tvungen att föreviga stunden med en bild :o)

På sistone har han varit så intresserad av mina glasögon, så han fick prova dem här i söndags när bara vi var hemma tillsammans, vi hade det SÅ mysigt.


Martin upptäckte sin egen skugga här om dagen. Han pekade på den och sa "de e ja". Han säger i och för sig "de e ja" till alla möjliga saker just nu, men ändå är det ett framsteg ;o)

Ikväll satt vi vid köksbordet och lekte lite med Play-Dou, något han älskar. På dagis har de länge lyssnat på en cd-skiva med Pippi Långstrump, och när han nu var hemma i två dagar visade jag honom att vi även hade Pippi på film. Han har suttit som klistrad framför tv´n. Titta på den lilla filmsnutten när han försöker berätta något från filmen... han é så söt, han kämpar och kämpar för att göra sig förstådd. Och vi kämpar med honom för att förstå.


Må så gott tills nästa gång!

20 okt. 2010

Någon som känner sig manad att rycka in?

Denna syn väntade mig ikväll när jag kom hem...

Döda blommor...
 Två veckors tvätthög i vardagsrummet...
Färdigvikta kläder som inte är vikta längre...
lite smått och gott bredvid mannens säng...

Har ni sett något värre? Ja, kanske på TV...eller?

Tiden räcker liksom inte riktigt till, men så känner väl de flesta av oss som har jobb, man, barn, radhus, kombi, två kaniner och en hamster... Det är väl detta som sätter kryddan på vardagen ;o)

Så, nu fick jag beklaga och ventilera mig lite...puhhh...bara att ta nya tag :o)

Ikväll var min man och jag med på vårt första två- timmars föräldraseminarium på Banyancentret. Kvällens tema var "förstärkare".

Let me explane:

Det grundläggande i TBA-träning är att vi människor lär oss via konsekvenser. Med andra ord, inlärning sker via konsekvenser.
På pappret definieras det så här:
"Våra handlingar styrs av våra erfarenheter. Erfarenhet/konsekvens kommer efter handlingen och påverkar hur vi, med all sannolikhet, handlar nästa gång." Så genom att fokusera på positiva beteenden, sånt som vi vill att Martin ska göra igen, fokuserar vi på att förstärka det han gör bra med hjälp av så kallade "förstärkare". En rockkonsert utan förstärkare för elgitarrerna ger inte lika bra resultat som med förstärkare, eller hur! I vårt fall är en förstärkare en konsekvens som ökar sannolikheten för att ett beteende ska uppkomma igen i liknande situationer.

Den STORA uppgift vi nu har är att hitta vad som är "förstärkande" för Martin just nu. Vad kan vi ge honom som ökar hans motivation så han med all sannolikhet gör samma sak igen...
Ett exempel:
Vi ska nu träna på något som heter grovmotorisk imitation. Jag sitter med Martin i knät ansikte mot ansikte. Jag visar först med mina händer och klappar och säger samtidigt "gör så..." Då förväntas det att Martin ska klappa med sina händer och imitera mig. Gör han inte det inom 3 sekunder hjälper jag honom med mina händer, det kallas för prompting. Jag tar kring hans handleder och klappar ihop hans händer. När vi då har gjort detta så ska jag inom 1 sekund förstärka fysiskt och ge verbalt beröm genom att skjutsa honom bakåt, ungefär som min man gör på videon ni har sett i ett tidigare inlägg, och säga BRA eller DUKTIG eller TOPPEN eller WOW osv. Martin älskar att luta sig bakåt när han sitter i vårt knä.

Alltså: Martin får en instruktion "gör så.." Han klappar och jag förstärker genom att ge mycket beröm och att han får luta sig bakåt fort och upp igen. Då skrattar han så härligt. Med all sannolikhet kommer han att klappa själv när jag bestämmer att vi gör övningen en gång till :o)

Glasklart, eller hur ;o)

Nä, det är varken lätt för oss eller Martin med så många nya saker och "krav". Vi lär oss och han lär sig. Men vi har verkligen märkt skillnad sedan vi började för snart två månader sen. Förskolepersonalen säger samma sak. Vi hinner inte riktigt med alla små och stora skutt han gör i sin utveckling, ett riktigt lyxproblem.

Alla övningar vi genomför varje dag ska dokumenteras på papper också. Ett streck för varje "respons" som det heter. Så ska vi hålla koll på tiden också. Målet är att komma upp i 5 timmar per dag. Nu ligger vi på ca. 1½-2 timmar per dag. Vi jobbar oss successivt upp vecka för vecka.

Det var givande att träffa andra föräldrar ikväll som är i samma sits som vi. Det var härligt att se huvuden som nickade när någon berättade om sin son (märkligt nog så var barnet i varje familj en pojke). Vi gav varandra förslag och idéer till förstärkare och olika butiker runt om i stan där vi kan köpa små billiga saker som kan vara roliga att ha till detta. Saker som blinkar, låter, smakar gott, känsel... ja allt möjligt kan man testa om det fungerar. Det som fungerar bäst för oss nu är att släppa luften ur en ballong och se den flyga runt i rummet, russin, små bitar av pepparkakor, små chipsbitar och pez.

Nej nu får det räcka med teori för denna gång, ska gå ut i vardagsrummet och vara lite med min (sovande framför TV´n) man... får se om jag får liv i honom?! Wish me luck.

En liten filmhälsning från häromdagen när vi kom hem från dagis. Martins favoritsysselsättning just nu:


Må så gott!

14 okt. 2010

Nu är vi globala...

WOW! 
Tittade just in på min bloggs statistiksida... sidan har lästs i 9 olika länder runt om i världen. I Sverige, Norge, USA, Australien, Thailand, Belgien, Storbritannien, Island och Ryssland. Snart har 700 personer varit inne och läst.

Tack så jätte mycket till er alla! Tack för alla vänliga och hjärtliga lyckoönskningar och kommentarer, de värmer så otroligt mycket! Ert stöd ger mig energi och glädje.

Ville bara berätta ;o)

Många kramar från mig

12 okt. 2010

En liten paus i vardagen

tog jag idag efter jobbet. Åkte ner till en strand i närheten. Satt där och läste, lyssnade på musik, tårar vällde fram ibland när jag lyssnade på orden i de olika sångerna. Jag blundade och njöt en stund av vattnets kluckande, solens värme och lugnet. Jag var där helt själv i över en timme. När jag satte mig i bilen för att åka hem var jag ganska kall, men varm inombords och randig i ansiktet där min foundation hade försvunnit från tårarna...

Det är många tankar och känslor som går genom mig just nu. Jag vrider och vänder på allt, analyserar och bestämmer hur jag ska se på livet och min framtid. Tänker lite som de små rumpnissarna i Ronja Rövardotter "varför gör de (jag) på detta viset?" Vad är mitt motiv?

Det är befriande att gå genom denna process även om det är både läskigt och nytt. Läskig för att jag tar nya steg i en riktning där jag aldrig har varit förut, och nytt för de omkring mig som kanske inte kommer ge sitt stöd...

Bild jag tog idag när jag var där


http://www.youtube.com/watch?v=9HmDtYlpJmI&feature=related
Denna sång rörde mig till tårar
Klipp, klistra och njut!

Nya tider står för dörren...



8 okt. 2010

Video när vi tränar

Tänka sig att träning kan vara SÅ roligt :o)
Det att Martin visar med kroppen att han vill mer är en stor framgång. Han lär sig att samspel med andra kan vara superroligt.
Titta och njut!
Kramar från oss
Dagens ord: "dattin åla" = Martin måla, sa han på dagis idag :o)

7 okt. 2010

Nu är vi i full gång...

med uppstarten av IBT-träningen... pust! 7 olika moment tränas på just nu flera gånger varje dag:
  1. "Kom"
  2. "Gör så..."
  3. Enkla uppmaningar som tex "sätt dig på stolen"
  4. "Ge mig..."
  5. "Peka..."
  6. 2 Ramsor och dans med mig i köket ;o)
  7. Barnets stund
För varje övning vi (Martin) lyckas med så markerar vi antal gånger på ett papper i en tjock pärm, där alla övningar finns beskrivna i detalj. Denna pärm går mellan oss och dagis varje dag. Vi skriver dagbok på hur allt går och om Martins små, stora och underbara framsteg.

Här om dagen då vi var på Banyancentret blev vi introducerade till en ny övning som vi skulle börja med denna vecka. Det är en förträning till samspel då vi ska uppmuntra Martin att bli intresserad av andra människor i hans omgivning...att han faktiskt kan ha roligt med andra :o)

När vi var där var det farmors tur att ha Martin i famnen och leka ramsan "Baka, baka liten kaka, rulla rulla liten bulle, sticka den och smörja den och skjuts in i ugnen" Åh kära...ni skulle ha sett dem...det var ALLDELES UNDERBART! Han var SÅ glad och skrattade så mycket att han nästan ramla ihop. Han ville att farmor skulle göra det igen och igen...tills hon själv var helt slut :o) Snack om lyckat samspel!!!!! Mina kinder värkte efteråt, jag hade skrattat så gott med dem.

Samma dag gav jag en knasig liten spegel som fans i en låda i rummet vi var i till Martin. Spegeln var liksom rundad på något sätt, man såg i alla fall ganska lustig ut när man titta i den. När jag gav den till Martin, och han tittade en stund på sig själv i den, sa han "de é ja", flera gånger. Vi fyra damer som var där och hörde detta utbrast unisont "han sa, det är jag"! Vi applåderade och tjoade och var SÅ glada.

Tänk att något så lite kan göra en så glad. Tänk att man kan bli rörd till tårar av att ens barn säger tre små ord i rad. Jag är SÅ tacksam för alla som hjälper oss på vår resa - tillsammans är vi starka!

Martin har inte velat äta något när det har serveras lunch på dagis. Han har mest bara suttit på sin stol och tittat på de andra barnen under den tiden. MEN när jag läste dagboken från igår så stod det: "I dag åt Martin sin första lunch på förskolan 5 hela köttbullar och ett glas juice." Efter 6½ veckas träning!

Jag läste något vist här om dagen
"Mellan sådd och skörd kommer tålamod"
Tålamod är nyckelordet i så mycket

Tack för ditt stöd och var rädd om dig!
Kram