7 okt. 2010

Nu är vi i full gång...

med uppstarten av IBT-träningen... pust! 7 olika moment tränas på just nu flera gånger varje dag:
  1. "Kom"
  2. "Gör så..."
  3. Enkla uppmaningar som tex "sätt dig på stolen"
  4. "Ge mig..."
  5. "Peka..."
  6. 2 Ramsor och dans med mig i köket ;o)
  7. Barnets stund
För varje övning vi (Martin) lyckas med så markerar vi antal gånger på ett papper i en tjock pärm, där alla övningar finns beskrivna i detalj. Denna pärm går mellan oss och dagis varje dag. Vi skriver dagbok på hur allt går och om Martins små, stora och underbara framsteg.

Här om dagen då vi var på Banyancentret blev vi introducerade till en ny övning som vi skulle börja med denna vecka. Det är en förträning till samspel då vi ska uppmuntra Martin att bli intresserad av andra människor i hans omgivning...att han faktiskt kan ha roligt med andra :o)

När vi var där var det farmors tur att ha Martin i famnen och leka ramsan "Baka, baka liten kaka, rulla rulla liten bulle, sticka den och smörja den och skjuts in i ugnen" Åh kära...ni skulle ha sett dem...det var ALLDELES UNDERBART! Han var SÅ glad och skrattade så mycket att han nästan ramla ihop. Han ville att farmor skulle göra det igen och igen...tills hon själv var helt slut :o) Snack om lyckat samspel!!!!! Mina kinder värkte efteråt, jag hade skrattat så gott med dem.

Samma dag gav jag en knasig liten spegel som fans i en låda i rummet vi var i till Martin. Spegeln var liksom rundad på något sätt, man såg i alla fall ganska lustig ut när man titta i den. När jag gav den till Martin, och han tittade en stund på sig själv i den, sa han "de é ja", flera gånger. Vi fyra damer som var där och hörde detta utbrast unisont "han sa, det är jag"! Vi applåderade och tjoade och var SÅ glada.

Tänk att något så lite kan göra en så glad. Tänk att man kan bli rörd till tårar av att ens barn säger tre små ord i rad. Jag är SÅ tacksam för alla som hjälper oss på vår resa - tillsammans är vi starka!

Martin har inte velat äta något när det har serveras lunch på dagis. Han har mest bara suttit på sin stol och tittat på de andra barnen under den tiden. MEN när jag läste dagboken från igår så stod det: "I dag åt Martin sin första lunch på förskolan 5 hela köttbullar och ett glas juice." Efter 6½ veckas träning!

Jag läste något vist här om dagen
"Mellan sådd och skörd kommer tålamod"
Tålamod är nyckelordet i så mycket

Tack för ditt stöd och var rädd om dig!
Kram

4 kommentarer:

  1. Gose pojken!! sitter här och skrattar :)

    SvaraRadera
  2. Härlig läsning.... Kram på er
    Pernilla

    SvaraRadera
  3. Underbart att höra om Martins framsteg. Som sagt tålamod är något man behöver i massor när det gäller barn som behöver extra stöd. Jag vet! Du är fantastisk Mette som delar med dig av ert arbete till oss andra. Det som ni upplever kan man aldrig få höra för mycket om. Lycka till i fortsättningen du, Martin, Farmor med flera. Kram Ingrid

    SvaraRadera
  4. WOW! Bra jobbat!! Dethär är fantastiskt!!!! :-D Stor klem!

    SvaraRadera