Vart ska jag börja...

Jag är mamma till en underbar liten 3-åring som heter Martin. 

Den 17 maj i år fick han diagnosen autism. 

Jag hade länge känt att allt inte stod riktigt rätt till med honom. 

Som liten utvecklades han precis som de allra flesta små barn, han jollrade, satt, kröp, gick, åt, vinkade, klappade händerna, hade ögonkontakt, kunde mer än 8 ord på 1½ årskontrollen. Så i mars 2009, då han fick sin sista vaccin och fick vattkoppor dagen därpå, hände det något med honom. Vad vet ingen. Månader gick och han försvann mer och mer in i sin egen värld. Han kunde leka själv i timmar med en liten bil. Se på samma "Cars" film om och om och om igen om han fick. Jag tänkte mest att han var mycket självständig och tyckte att det faktiskt var ganska skönt på sätt och vis. Det var nog mest när hans uttryck och ord, som han tidigare kunde, försvann. Han vägrade mer och mer att äta vanlig mat, han hade timslånga utbrott flera gånger om dagen då han kunde slänga sig på golvet och skrika så högt att mina öron susade efteråt. Under sina utbrott fick jag inte röra vid honom, då skrek han bara ännu mer och längre. Han låg och blundade och inga tårar kom. Han kunde vara riktigt ilsken och vreste vid minsta lilla försök till kontakt från mig. Mitt hjärta värkte, min "orosrynka" i pannan blev bara djupare och djupare. Vad skulle vi ta oss till? Var detta beteendet normalt? Så här hade inte våra två äldre barn betett sig, någonsin.

Den 18 mars i år "brast" mitt liv i många bitar.  Min ork tog slut...
Så här skrev jag i en liten anteckningsbok samma dag:
"Jag har länge haft svårt att finna glädjen i vardagen, Martin har varit SÅ krävande och jag förstår inte vad jag ska göra med eller för honom, mitt jobb i styrelsen har varit krävande, mitt arbete i kyrkan har varit krävande, mitt jobb har varit krävande... Jag har gjort och fyllt vardagen med så mycket som har tömt mig på energi. Det är länge sen jag har känt lugn och ro. Jag letar efter inspiration, harmoni, glädje, energi, avkoppling, sömn, återhämtning och att få känna mig vacker och lycklig igen!" 

Dagen därpå sa jag upp alla uppdrag som var krävande och jobbiga för mig, och som berövade mig på energi. Som jag skrev: "Jag behöver börja om..."   

Börja om är nog, som man säger på engelska, ett understatement. Hela vår familjs liv ser annorlunda ut nu, både på gott och ont.