Sjukdomstider

Ush..nu har vi haft två veckor då Martin varit sjuk, det hör ju till säsongen liksom, tyvärr... Det går ju förstås ut över hans träningen också, det syns i hans pärm där vi antecknar allt. Men, men... nu kör vi på nu när han är lite bättre.

Vi har beviljats 17 timmar/mnd avlösning från kommunen. Martin var på långutflykt i lördags med sin avlösare som han tycker så mycket om. Hon är anställd av kommunen men har känt Martin sen han var nyfödd. Hon har en son i samma ålder som Martin. När vi berättade för Martin i lördags morse att han skulle träffa henne och hennes son och dotter lös hans ansikte upp. Han blev så glad att han sprang direkt till dörren ;o) Vi berättade också att han skulle få åka buss och tåg. Oj, oj, oj vad han pratade om detta på morgonen och hela vägen i bilen hem till henne "sshh o tutu" = buss och tåg sa han om och om igen. Han kom hem och var jätte glad och bubblade med gester och ljud då han försökte berätta om allt han hade varit med om.

Under tiden han var iväg passade vi på att vara med Martins två storasyskon. Vi åkte till ishallen i närheten och åkte skridskor tillsammans. De hade med sig kompisar och vi var totalt 7 stycken. Vi hade SÅ roligt och det var SÅ skönt att bara få vara med dem. Vi fick ge dem ALL vår uppmärksamhet och tid. Min man och jag kramades flera gånger på isen och sa till varandra hur mycket vi njöt av att få vara där och samtidigt veta att Martin hade det alldeles underbart där han var! Ett STORT och varmt tack till vår avlösare för denna möjligheten! (och kommunen...)

Martin har börjat räkna från 1-10. Ja, ni läser rätt. Vi har försökt ett flertal gånger att spela in honom med mobilen när han räknar men utan att lyckas... Han förstår inte riktigt att han måste vara framför kameran eller mobilen för att han senare ska få se sig själv... Vi får träna det med ;o)

Denna vecka kartlägger vi bland annat vilka ljud han kan göra t ex ba, be, bi, bo, bu, by, bå, bä, bö osv. Alla vokaler med 15 konsonanter i en matris. Detta gör vi för att veta vilka ljud han kan och vart vi ska börja att träna. Pärmen har fått sig en riktig "make-over" nu har vi så många moment och övningar att allt behövde flyttas runt lite för att både få plats och för att vi ska förstå allt. Martins resurs på dagis kommer få dåndimpen imorgon när hon öppnar pärmen... ska försöka åka lite tidigare och förklara.

Det kom lite snö i natt och idag så Martin passade på att leka lite ute på vår baksida. Han tyckte det var skönt tror jag. Han var så god när han absolut skulle ha på sig raggsockorna. När han såg dem sa han "Pippi" för de ser lite ut som Pippi Långstrumps sockar ;o) Kul! Han seglade över golvet med dem och hamnade på rumpan ett flertal gånger, han var lite överraskad att det blev så halt!

En liten "stumfilm" genom köksfönstret på Martins favoritsyssla även ute,
att hälla vatten från en hink till en annan ;o)

Ska försöka mitt bästa att inte vänta så länge tills nästa gång jag skriver igen!

Kram till er alla från mig och lilla Martin
(eller "Dattin" som han själv säger)

En bra dag!

Idag vid 12:45 hade vi teammöte på BanyanCentret igen, vi fick "kungligt" besök från Norge. Nää, inte riktigt men nästan... BanyanCenter är ett samarbetsprojekt mellan Psykologpartners och NOVA-instituttet for barn med utviklingsforstyrrelser i Norge. NOVA-institutets grundläggare och ledare heter Svein Eikeseth. Om man Googlar hans namn kommer detta upp som första träff på Wikipedia:

Svein Eikeseth (født 30. april 1960) er en norsk psykolog. Han er professor i psykologi ved Høgskolen i Akershus. Eikeseth har graden Ph.D. fra University of Kansas og har vært postdoktor ved University of California, Los Angeles. Han har blant annet levert viktige bidrag til utforskningen av autisme, og leder større forskningsprosjekter på området. Eikeseth har publisert en rekke vitenskapelige artikler og har redigert boken Anvendt atferdsanalyse: Teori og praksis (2003, med Frode Svartdal).

Det var härligt att prata lite norska, fast det var även lite förvirrande med alla svenska begrepp jag har lärt mig i träningen. Vi kände oss så privilegierade att få hans fulla uppmärksamhet i 1½ timme, öronmärkt för Martin. Han, och två andra damer, observerade min man och mig i hur vi tränar med Martin. Vår handledare var självklart med! Både hon, min man och jag kände oss så glada för alla framsteg vi har sett hos Martin sen i oktober när vi började med träningen på riktigt. Tänk vad bara några veckor kan göra för ett litet barn men även för en hel familj. Det var härligt för oss att få lite beröm från honom!

Vi känner oss väldigt glada för allas positiva kommentarer och uppmuntrande ord, de stärker oss! Mitt i allt det positiva finns dock även sorgen, oron och utmattningen kvar. I söndags kom mycket av mina känslor ut i tårar. Jag tror jag grät i över en timme. Jag kom hem från ett ärende och hela huset såg ut som "hej kom och hjälp mig", smuts, saker och äckel överallt. Jag gick upp på övervåningen och försökte få ordning på ett familjespel som barnen hade lämnat ute efter sig...det var nästan omöjligt. Försök efter försök misslyckades och jag brast i gråt, helt hejdlöst... Martin kom in till mig i vårt trånga förråd där jag satt på en pall och han bara tittade på mig. Han bara stod där och visste inte vad han skulle göra, han förstod inte riktigt vad jag höll på med tror jag. Efter en stund tog jag upp honom och omfamnade honom. Kramade honom hårt intill mig och grät som ett litet barn. När jag släppte lite grep han tag i mig igen och ville inte att jag skulle släppa honom, det kändes så gott mitt i allt det som gjorde så ont. När jag gråter brukar tårarna bara rinna ner för kinderna men denna gång grät jag med ljud... Jag var så trött och så sliten, så less på allt och alla. 

Åh kära...dagens, veckans och kanske månadens höjdpunkt:
MARTIN DRACK UR EN KOPP IDAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ EGET INITIATIV!!!!!
HURRRRRRRAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!

Får avsluta med en liten bild på min guldklimp :o)
Kramar till er alla!

Otroligt!

Har precis tittat klart på ett program på UR Play. Det är helt fantastiskt hur hjärnan kan utvecklas och lära om eller lära nytt. Programmet är 55 minuter långt men otroligt intressant!

http://www.ur.se/play/158818

Efter bara några veckor med träning på halvtid har vi redan sett stora framsteg för Martin. Han har börjat härma våra ord. Hans storsyskon tycker att det är så roligt när han härmar det de vill att han ska säga. Här om morgonen när vi alla låg och drog oss i vår dubbelsäng sa E till Martin - Martin, säg "Martin cool". Och Martin sa "dattin oool". Det var underbart för oss alla och vi både applåderade och skrattade.

I förrgår skulle J och jag träna "kom" med honom. Vi satt i köket med varsin liten kopp med förstärkare i.  J hade russin och jag hade choco pops (små runda chokladflingor som finns på Lidl). J sa "kom" till Martin och han kom och fick ett russin och blev så glad. Så sa jag "kom" och Martin kom till mig och fick en liten flingboll...men den ville han inte ha, så han sprang självmant tillbaka till J som hade russin.... Vi bara skrattade och tänkte att det är härligt att se honom förstå och att han visar vad han vill ;o)

Visar er lite hur vår pärm ser ut... inte så lätt att se kanske, lite suddig bild.

Här ser ni när vi prickar av hur många "responser" vi får vid varje moment. Den mörkare delen är hemma och den vita delen är på dagis. Vi har nu kommit upp i mellan 1½-2 timmar per dag och målet är 5!

 Klockan är mycket och jag borde ha lagt mig för typ 2 timmar sen.

SOV GOTT :o)