Äntligen...

sätter jag mig ner och skriver lite igen. Vilken pärs det har varit att flytta nu i vår...

Försäljningen av radhuset gick över förväntan; rekord i området ;o) Vi övertog huset fredagen den 1 april och sen den dagen har det varit fullt-ös-medvetslös... Vi har renoverat i princip alla rum utom badrummen, som även de behöver en del upprustning, men de får vänta.

Vi har fått supertrevliga grannar och en härlig stor tomt med många nya möjligheter. Studsmatta har barnen fått och gungställning, Jonathan har fått ett "eget" uteförråd till alla sina verktyg och pinaler (och några julkartonger har jag smugit in). I skrivande stuns har vi ca. 8 kartonger som fortfarande inte är uppackade men det är bara våra grejer, böcker, papper och annat skrot som vi troligtvis inte behöver men ändå behåller... Var på IKEA idag och införskaffade skåp till vårt sovrum som vi kan ha allt i.

Men hur går det för Martin? Han är verkligen ett mirakel! Han har nu gått från näst intill ordlös till att kunna hur många ord som helst OCH förstå vad de betyder. Det är en sak att kunna säga ett ord men att även förstå vad det betyder och kunna använda det i rätt sammanhang är inte det lättaste för någon med autism. Vi är uppe i 23 övningar nu som ska tränas varje dag om och om igen. Några moment tar kort tid medan andra kan ta en halvtimme eller mer. Så kör vi igenom dessa moment så många gånger vi bara kan och Martin orkar. Han är så duktig. Har lite svårt just nu att hitta saker som är förstärkande för honom... så när vi hittar något så "gömmer" vi bort det i vår förstärkare-låda som vi bara tar fram vid träningen. Dessa saker kan vara några leksaksinstrument (han älskar trumman) mini smarties, såpbubblor, små små pepparkaksbitar (känns som jul hela året om hemma hos oss.. hi..hi), en liten mus som man vrider upp och så åker den över golvet; den älskar han, och han gör ganska mycket för att få, en boll som lyser när man kastar den m.m.

Jag ska föröka få till en liten film med honom så ni kan få se och höra hur han pratar och även SJUNGER!!! Det är inte lätt att få till för han slutar så fort jag kommer fram med mobilen eller kameran :o(  Fick spelat in en liten snutt av honom då det var sommarfest på dagis. Första gång jag ser honom prova en glass på 2 år...ett STORT ögonblick! Fast vi kallade det "Kall Saft"...

Vi har nu hela sommaren framför oss då Jonathan och jag står för all träning... pust, känner mig ganska överväldigad men är fast besluten att detta ska vi klara! Det är så motiverande att se alla hans framsteg. Det är verkligen ingen dans på rosor, ibland drar man sig i håret och undrar om man bara ska kasta in handduken... men så får vi ny energi och ork när han säger saker som "snälla mamma, hjälp mig" när han behöver hjälp att ta ner en leksak från hyllan, eller "gosa mamma, gosa högt" det betyder att jag ska lyfta upp honom och kramas. Jag älskar denna lilla pojken och vill, önskar och ska se till att hans liv blir så bra som möjligt!

Vi började med C-vitamin (pulverform i hans dricka) + flytande zink och 2 ml Omega-3/dag i februari och vi kan verkligen se att detta har hjälpt honom. Nu kan han känna smärta på ett näst intill normalt sätt, vi får smeka hans hår och ta på hans rygg, även pussar och kramar överöses jag med ibland.

Vår handledare på Banyan är också mycket glad för att se hans framsteg, hon har till och med fått tårar i ögonen vid vissa träffar vi har haft. Hon har varit alldeles underbar och vi kommer sakna henne mycket. Hon ska ha sitt första barn nu vilken dag som helst. Så till hösten får vi en ny handledare, det ska bli bra det med ;o)

Nä... nu är klockan snart 01:00 och jag behöver lägga mig. Jag hoppas inte det tar mig ett ½ år att skriva igen... men om det gör det så får ni veta att jag är i full fart med att hjälpa vår lilla super-pojke, MARTIN!